toughlovee

Hon tittar upp och möter hans blick, fastnar för en sekund. Naz vänder bort blicken och tar ett bloss från hennes cigarett. Han närmar sig henne, hjärtat slår snabbare och snabbare. Han ler charmigt och sätter sig bredvid Naz.

- Sho!

Naz stelnar till och försöker få fram ett hej.

- Heej.. Svarar Naz tyst.

- Har du någon cigg och bjuda på kanske?

Hon räcker fram det röda marlboro paketet utan att säga något.

- Tackar. Vad heter du? Frågar han nyfiket utan att möta hennes blick.

- Naz. Vad heter du själv?

- Fint namn! Jag måste dra nu, vi kanske ses senare.

Han ställer sig hastigt upp och vänder ryggen mot henne.

- Jag heter amir förresten säger han och går.

Naz hinner inte få fram ett ord, och han är borta. Hon tar upp hennes väska och går mot bussen.

- Naza Naza!

Shirin kommer springande mot henne. Shirin är Nazs andra halva. Hennes allra bästa vän.

- Ska du hem eller? Jag hänger med.

Naz tittar tyst mot himlen.

- Vad fan är det med dig då? Frågar Shirin iritterat och höjer ögonbrynet.

Naz drar sakta bort blicken och ler.

- Nej det är inget.

Bussen stannar till och de hoppar in.

- Vem var snyggingen du pratade med? Är det inte Karims lille brorsa? Frågar Shirin

Naz skrattar och tittar fundersamt på Shirin.

- Jag tyckte att han var lik honom, det måste vara hans brorsa. Säger Naz och fortsätter titta ut genom fönstret.

Amir parkerar bilen utanför Hozan, går upp för trapporna och plingar på.

- Shenaaa mannen kom in, det är lite stökigt du vet morsan och dem är bortresta säger Hozan medan han plockar upp kläder som ligger utspridda på golvet.

- Det är lungt, jag tänkte vi kunde chilla inne ikväll och kolla på matchen.

- Visst mannen, ring grabbarna och kolla om dem kommer över.

Morgonen därpå hör Naz hur en bil tvärstannar utanför hennes port. Hon springer upp för trapporna för att kunna se ut på parkeringen och får syn på ser en svart bil. Hon går ner för trapporna för att se vem det är som sitter i bilen.

Hon öppnar sakta upp porten och får syn på honom, den där amir.

- Ehh? är det enda Naz får fram.

- Sho snygging! Ska du ha skjuts till skolan? Frågar Amir

Hon studerar honom noga och ser att han har snaggat sig.

- Hur fan vet du vart jag bor? Och nej jag vill inte ha skjuts från dig.

- Du är en kylig jävel, våran stad är rätt liten att hitta folk är inte så svårt här. Säger han och lutar sig mot den svarta bilen.

- Kom igen nu jag bits inte jag lovar

Naz vill stänga porten men fastnar i hans ljusbruna ögon.

Hon ser på klockan och märker att hon missat bussen till skolan och bestämmer sig för att följa med Amir. Naz springer upp och hämtar hennes väska, låser dörren och går mot bilen. Vad håller jag på med? Hur kan jag följa med honom? Det är det enda som går runt i hennes huvud. Tysta sitter de hela vägen till skolan.

*Mobil ringer*

- Sho vad händer Aram? Jag är på väg bror. Jag ringer dig när jag är i gården. Säger Amir och avbryter samtalet.

Han tittar på Naz som har lutat sig mot fönstret. Hennes svarta hår och hennes hallonröda läppar får honom att bli knäsvag.

Hon ska bli min.. tänker han och ler lite smått för sig själv.

De kör in på skolans uppfart och han stannar hastigt upp för att skrämma henne lite.

Hon öppnar bildörren och går ut ur bilen.

- DET VAR SÅ LITE SÅ! Skriker Amir.

- JUSTE JA TACK! Skriker hon tillbaks.

Amir kör upp på Arams gård och slår honom en signal. Aram kommer ner med en svart påse.

- Det är din del, bra jobbat. Säger han och klappar Amir på axeln.

- Ska du med grabbarna på stan ikväll? Frågar Aram

- Vi får se, jag hör av mig under kvällen! Svarar Amir och vevar ner rutan.

Dagarna går och Naz kan inte sluta tänka på Amir och börjar undra vart han tagit vägen.

Naz sitter på golvet utanför klassrummet i väntan på Shirin med slutna ögon och lyssnar på musik, plötsligt hör hon en svag manlig röst. Utan att öppna ögonen, sänker hon volymen på Ipoden.

- Ska vi ta en promenad? Säger den mörka rösten.

Hon öppnar ögonen och ser Amir, ståendes framför henne.

Naz blir glad men låtsas som ingenting.

- Nej jag väntar på en kompis. Säger hon och sätter tillbaka hörlurarna i öronen.

Hon sluter ögonen i hopp om att få honom att gå därifrån. Naz öppnar sakta ögonen och ser att han fortfarande står framför henne.

- Vad vill du? Jag sa ju precis att jag inte kan. Säger hon med en smått iriterad röst

- Tagga ner rambo säger han och små skrattar.

Naz känner hur varm hon blir i kroppen av att höra hans röst.

Hon ser att Shirin vid skåpen och reser sig snabbt upp.

- Det är lungt, jag måste till bussen.

Hon låter honom inte få fram ett ord och hon försvinner ner för trappan med Shirin.

Amir står helt stilla, och tittar ner mot trappan.

- Fan! säger han högt för sig själv.

- Shirin det var längesen vi tog en fika, kom så tar vi en fika säger Naz och ler.

- Nja jag vet inte om jag orkar. Säger shirin och sätter sig ner på en smutsig bänk.

- Snälla snälla söta shirin, en liten stund bara.

- Okej då men en snabbis jag måste hämta syrran vid 5.

De sätter sig ner vid ett hörn på deras favorit cafe och beställer varsin latte.

- Du shirin, du vet han som jag pratade med härom dagen Säger Naz och tittar ner i sin kaffe kopp

- Jaaaa vad är det med honom? Frågar Shirin nyfiket

- Jag tror han gillar mig och han är ju rätt söt eller vad tycker du?

- Nej Naz jag vet vad du tänker, du vet att såna killar bara är trubbel, du av alla borde veta det eller måste jag nämna Goran?

- Ja jag vet, jag vill inte göra om samma misstag.. Säger Naz tittar sorgset ut från fönstret

Dagarna går och Naz ser inte en glimt av Amir. Vart kan han ha tagit vägen undrar Naz.

Efter någon månad är han tillbaka i skolan. Naz och Shirin står utanför skolgården och pratar, då får hon plötsligt syn på honom. Men denna gången är han inte ensam, utan med en tjej. En tjej med brunt långt hår som når enda ner till hennes midja, och gröna ögon som lyser i solen. De kommer närmare och närmare.

- Fan de kommer hitåt ju Säger Naz tyst

- Shirin vänd dig om och låtsas som om vi är upptagna.

- Va? Varför då? Vem är det som kommer? Frågor Shirin med nyfiken röst.

- Tyst nu, gör som jag säger så berättar jag sen.

Men det hindrar inte Amir från att komma.

- Men sho! säger Amir. Naz svarar inte och låtsas som om hon inte hör honom.

- De här är min syster Dalia. Så fort Naz hör ordet syster, känner hon sig lättad.

Hon slänger ciggen och går därifrån, men shirin står kvar och fortsätter prata.

Amir springer efter och tar tag i Nazs arm.

- Varför försöker du alltid komma bort från mig?

Hon tittar upp och möter hans blick, fastnar för en sekund. Naz vänder bort blicken och tar ett bloss från hennes cigarett. Han närmar sig henne, hjärtat slår snabbare och snabbare. Han ler charmigt och sätter sig bredvid henne.

Hon räcker fram det röda marlboro paketet utan att säga något.

Han ställer sig hastigt upp och vänder ryggen mot henne.

Naz hinner inte få fram ett ord, och han är borta. Hon tar upp hennes väska och går mot bussen.

Shirin kommer springande mot henne. Shirin är Nazs andra halva. Hennes allra bästa vän.

Naz tittar tyst mot himlen.

Naz drar sakta bort blicken och ler.

Bussen stannar till och de hoppar in.

Naz skrattar och tittar fundersamt på Shirin.

Amir parkerar bilen utanför Hozan, går upp för trapporna och plingar på.

Morgonen därpå hör Naz hur en bil tvärstannar utanför hennes port. Hon springer upp för trapporna för att kunna se ut på parkeringen och får syn på en svart bil. Hon går ner för trapporna för att se vem det är som sitter i bilen.

Hon öppnar sakta upp porten och får syn på honom, den där amir.

Hon studerar honom noga och ser att han har snaggat sig.

Naz vill stänga igen porten men fastnar i hans ljusbruna ögon.

Hon ser på klockan och märker att hon missat bussen till skolan och bestämmer sig för att följa med Amir. Naz springer upp och hämtar hennes väska, låser dörren och går mot bilen. Vad håller jag på med? Hur kan jag följa med honom? Det är det enda som går runt i hennes huvud. Tysta sitter de hela vägen till skolan.

Han tittar på Naz som har lutat sig mot fönstret. Hennes svarta hår och hennes hallonröda läppar får honom att bli knäsvag.

Hon ska bli min.. tänker han och ler lite smått för sig själv.

De kör in på skolans uppfart och han stannar hastigt upp för att skrämma henne lite.

Hon öppnar bildörren och går ut ur bilen.

- DET VAR SÅ LITE SÅ! Skriker Amir.

Amir kör upp på Arams gård och slår honom en signal. Aram kommer ner med en svart påse.

Dagarna går och Naz kan inte sluta tänka på Amir och börjar undra vart han tagit vägen.

Naz sitter på golvet utanför klassrummet i väntan på Shirin med slutna ögon och lyssnar på musik, plötsligt hör hon en svag manlig röst. Utan att öppna ögonen, sänker hon volymen på Ipoden.

Hon öppnar ögonen och ser Amir, ståendes framför henne.

Naz blir glad men låtsas som ingenting.

Hon sluter ögonen i hopp om att få honom att gå därifrån. Naz öppnar sakta ögonen och ser att han fortfarande står framför henne.

Naz känner hur varm hon blir i kroppen av att höra hans röst.

Hon ser att Shirin står vid skåpen och reser sig snabbt upp.

Hon låter honom inte få fram ett ord och hon försvinner ner för trapporna med Shirin.

Amir står helt stilla, och tittar ner mot trapporna.

Naz och Shirin promenerar runt sjön bakom skolan.

De sätter sig ner vid ett hörn på deras favorit cafe och beställer varsin latte.

Dagarna går och Naz ser inte en glimt av Amir. Vart kan han ha tagit vägen undrar Naz.

Efter någon vecka är han tillbaka i skolan. Naz och Shirin står utanför skolgården och pratar, då får hon plötsligt syn på honom. Men denna gången är han inte ensam, utan med en tjej. En tjej med svart långt hår som når ner till hennes midja, och gröna ögon som lyser i solen.